Innan mitt första pass blev jag varnad av "Icke-frälsta" människor att det är mkt skador, att man alltid har "ont" och att det är lite som en sekt.

Och jag kan erkänna att jag var en aningens misstänksam med tanke på hur våra redan "frälsta" vänner pratade om crossfit och om boxen.

(Box = ett garage, hangar eller annat halvshabbigt hak där alla crossfitdjur tränar;)

Mitt första besök i boxen var skrämmande, pirrigt, nervöst och "smärtsamt" och när jag gick därifrån tänkte jag tankar som; aldrig mer, blandat med; när kan jag göra det igen.

Hur som helst, Jag anmälde mig med skräckblandad förtjusning till en nybörjarkurs på 10 ggr.

Första passet på nybörjarkursen blev jag både förvånad och ännu mer skrämd 😁

Förvånad för all teknik vi fick lära oss, långsamt och till på köpet med en pinne (? Jag trodde man skulle lyfta tunga vikter?) 

Rädd för att jag efter tekniken blev presenterad för en av "damerna"  (har för mig att det var Cindy) och kräktes nästan av ansträngningen 😳

Nu är jag inne på min sjunde månad med crossfit och jag kan deklarera att ryktet om smärta stämmer alldeles utmärkt, jag har för det mesta ont i kroppen (typ träningsvärk?) MEN jag föredrar att ha ont av träning istället för att ha ont av "soffliggande" 😜

Sekt-ryktet däremot stämmer inte alls, om inte en sekt är en plats för utveckling av styrka, uthållighet och rörlighet.

En plats som osar av gemenskap, (ny) vänskap, och teamanda.

Faktiskt det enda träningstället jag varit på där man inte är anonym och där alla pushar varandra, newbie eller oldie, spelar ingen roll, alla räknas.